Vi var tillbaka på hemmaplan och en av de första gångerna jag träffade Larry vinglade han runt i Edsbergsparken bara hundra meter från dagens festivalplats och muttrade i skägget. Larry hade ett sådant skägg som alla söderkillar har idag fast för länge sedan. Han hade en Vespa och Kricke en Lambretta, själv hade jag en target-T-shirt och lugg som gjorde att ingen kunde se att jag var skelögd eftersom man högst kunde se ett öga i taget. Och vi uppfann popmusik på svenska i en källare och vi åkte in till stan och spelade på musikverket och jag har nog aldrig flyttats så snabbt tillbaka i tiden som i lördags. Några gamla kompisar dök upp och publiken tillsammans med vår spelning och gästandet av Irma gjorde mig varm i hjärtat. Vi gör pop. Vi gör pop på svenska och vi gör det på en plan som jag inte riktigt visste fanns kvar. I fotboll kallar man det för hemmaplan! Tack!
Joppe
